"Ett schackparti är strategi
Varje ruta gömmer något stort
I skratt och lek, i gråt och svek
Lär du av de fel du har gjort."
Så börjar musikalen "Chess" från Benny Andersson, Tim Rice och Björn Ulvaeus. Tommy Körberg spelar den sovjetiske schackspelaren Anatolij, Per Myrberg är hans amerikanska motspelare Freddie om schack mästerskapen i den italienska Merano. Helen Sjöholm spelar Freddies rådgivare Florence. Anatolij, som är gift med Svetlana (Josefin Nilsson) blir kär med Florence. Han bestämmer sig för att söka politisk asyl. Men då har KGB något emot. Så blir det en historie om schack, politik och kärlek. Och en riktig bra musikal.
Men jag vill inte berätta om musikalen i detalj. Det var bara för inledningens skull och får er nyfiken på musikalen. Jag vill heller berätta om schack. Som ni vet tycker jag mycket om schack. Jag fick mitt första schackspel från min morbror som tonåring. Jag lärde mig själv schackdrag av en bok som jag fick med spelet. Jag spelade några parti med min far till jag förlorade lusten. Några år senare började mina två yngre bröder spela schack i en schackklubb. Då kom jag också med i klubben. Medan jag studerade, spelade jag hela tiden schack, men när jag började jobba slutade jag. Efter flera år deltog jag några gång på BASF schacktävling.
Schack är ett spel som kräver mycket tid. Ett rejält schackparti tar flera timmar. Varje spelare har två timmar för dom första 40 dragen, och en timme till för resten av partiet. När varje spelare utnyttjar sin tid så kan det bli 6 timmar för ett enda parti. Därför bestämmde jag mig att bara börja spela igen när ett av mina barn vore med.
Jag lärde min son att spela schack, men schachklubben i min bostad gjorde ingen ungdomsarbete (mer). Det betydde antingen spela i en annan stan eller bygga upp ungdomsarbetet själv. Eftersom jag var övertygad om att det skulle vara möjligt att spela schack utan att åka till en annan stan anmälade jag föreningen "Schachfreunde Limburgerhof". Det var i slutet av 1994. Snart började klubben med undervisnig av ungdomen. Två år senare blev jag klubbens ordförande och är det även idag.
Föreningen har idag nästan 40 medlemmar, hälften är ungdomar. Ungdomarna spelar med jättestor framgång. Vi träffas varje fredag kväll i Carl-Bosch skolan i Limburgerhof. Gäster är gärna vällkommna. Ungdomsundervisninger är på fredag och på lördag. På söndag är det ofta lagtävling. Vi har två lag, den första spelar i "Bezirksklasse", där min son och jag är med. Säsongen har precis slutat, och laget hamnade på andra placering. Synd att vi inte hann uppflyttning till Bezirksliga.
Vad är det då som gör schack så spännande? När du som åskadare tittar på två som spelar ett parti schack verkar det mycket tråkigt. De talar inte, de sittar tysta. Gud, tycker du, är båda två dumma! Den ena brummar som i förbigående, helt långsamt "torn a6 till a2". Den andra vaknar så småningom och morrar "torn e3 till d3 schacka!" Den första, inte särskilt upprörd, stirrar sig blind på brädet och funderar. Då plötsligt av förvåning suckar han ett enkelt ord: "matt", och de, som du ansåg vara fantasilösa, erkänner du nu som begåvade män. (Eugen Roth)
Schack är enkelt att lära sig. Spelet innehåller spelbräde samt 16 ljusa och 16 mörka spelpjäser: kungen, drottningen, två torn, två löpare, två springare, åtta bönder. Varje pjäs kan flyttas från startrutan inom vissa regler. Pjäsen kan inte flyttas till en ruta, som redan bemannas av en egen pjäs. Om motspelarens pjäs finns på flyttningsrutan, slår man den och tar bort den från spelbrädet. Bara springaren kan hoppa över en ruta, där det finns en pjäs av någondera färgen. Kungen är i schack, när dess ruta är hotad av motspelarens pjäs. Den som gör matt av motspelarens kung (det betyder att schacket inte kan avvärjas), vinner spelet, fast han kan ha ett mindre antal pjäser på spelbrädet.
Trots att reglerna är enkla, är det omöjligt att räkna ut alla konsekvenser av ett drag. Den som gör det näst sista felet, segrar. Det är kul att tävla. Schack kan vara konst, idrott och vetenskap, alla tillsammans.
"Ett schackparti är strategi
Varje ruta gömmer något stort
I skratt och lek, i gråt och svek
Lär du av de fel du har gjort."
(ur musikalen "Chess")
eo/10.5.2005